Karln min var ut till sommarstugan ensam för att jobba lite. Hem kom han med skopan full med smultron. Med så mycket av det röda guldet till mitt förfogande var jag ju tvungen att experimentera lite. Så det blev en smultronpaj, serverad med vaniljvisp. Oj, oj vad det var gott..., men smultron skall helst ätas naturella eller med grädde och socker. En del av smultronsmaken går förlorad när man hettar upp dem. Men pajen smakade sommar.
Det finns inget som doftar så härligt som nybakade bullar. Här både traditionella kanelknutar och knutar smaksatta med vanilj. Jag vet faktiskt inte vilka jag tycker bättre om.
När min Ellen och min kusin Rasmus skulle firas tillsammans måste ju kakan passa till både en herreman som fyller 15 och en liten tös som blir 5. Turkos är ju en sådan färg att det brukar fungera till båda könen och blommorna höll jag så stilrena som möjligt. Kakan bestod av ljust botten med ett lager päronmousse och ett lager mintchokladfluff. Den kombinationen brukar falla de flesta i smaken så också den här gången.
Linas dop gick i höstfärger eftersom hon döptes i oktober. Tårtorna bestod av chokladbotten med apelsinmarmeladfyllning. Jag fick som tur var hjälp av Tone med dekorationerna för det var mitt allra första försök att jobba med sockermassa. Vi hade ett par riktigt trevliga kvällar medan vi fixade blommor och blad och täckte kakorna. Lite morötter till morotskakorna blev det också. Lina bjöd också på kryddmuffins och macarons m.m men bilderna var av så dålig kvalitet så jag ids inte visa dem.
En kaka där man först ska koka smöret tills det slutar skumma och blir ljust gyllenbrunt, sen ska det svalna och vispas vitt tillsammans med socker. Låter omständigt men allt kan testas en gång. Det blev en otroligt spännande kaka med ett yttre som kändes som sand, jag var nästan rädd att de skulla smulas till ingenting. Och inuti var den hård så att man verkligen fick tugga ordentligt. Trots många olika och omständiga steg bakas nog den kakan många gånger i mitt kök.
En otroligt mör deg som var väldigt kladdig. Jag sa till mig själv att det måste bli mycket goda kakor av den här degen för att jag skall laga apelsinringar igen. Så kladdigt var det att göra dem. Och resultatet var över alla förväntningar. Lätta, luftiga och med en ljuvlig arom av apelsin. Så visst finns apelsinringar på repertoaren framöver.
En riktigt traditionell jordgubbstårta blev det när min äldsta fyllde 12. Önskemålet var förstås en Mimmifigur eftersom Mias smeknamn är Mimmi. Ganska nöjd var jag med mitt första modelleringsförsök, lite boxarnacke fick hon nog men hanskarna är jag väldigt stolt över. De blev exakt som i serietidningarna.
